Avsnitt 3 – Porrstjärnan Sanna Rough

Sanna Rough är Sveriges kändaste porrstjärna. Hör henne berätta om livet i porrbranschen, om hennes plastikoperationer och om svårigheten att hitta en pojkvän när man är i hennes yrke.

En ocensurerad intervju om livet som porrstjärna!

 

Nu finns vi på Patreon

Tycker du att det är intressant med en podcast som inte intervjuar de vanliga kändisarna utan istället intervjuar olika personligheter som man sällan eller aldrig får höra i de kändaste podcastshowerna?
Stöd oss gärna. Via Patreon kan du som gillar denna pod ge ett litet bidrag för varje gång vi släpper ett nytt avsnitt. Det innebär att om vi inte släpper något avsnitt betalar du ingenting. Om vi släpper ett avsnitt betalar du en valfri summa. Vi räknar med att släppa ca 1 avsnitt per månad.

Stöd oss på https://www.patreon.com/andrasidan

Avsnitt 2 – Djurrättsaktivisten

Martin Smedjeback är inte bara vegan. Han nöjer sig inte med att bara dela ut flygblad och skriva debattartiklar om djurrätt. Han utför även aktioner där djur fritas från det man kallar ”djurfabriker”. Han är beredd att gå långt i sitt engagemang för djuren, till och med så långt att han vid flera tillfällen fått avtjäna fängelsestraff.

Här är några länkar till de källor som nämns i avsnittet:

https://djurrattsalliansen.se/veganutmaningen/
https://www.anonymousforthevoiceless.org/
http://savemovementsverige.se/
https://djurfabriken.se/
https://www.adlibris.com/…/jordens-herrar-slaveri…

Vad är Andra sidan?

Nu är det dags att presentera ännu en i raden av podcasts. Vi vill låta människor som i detta format eller på andra plattformar inte så ofta får tala om sin historia. Det kan dyka upp personer från olika kanter av samhället, udda yrkesval, samt individer som i mångas ögon ses som ”kontroversiella”.
Vi vill hitta annorlunda vinklar, historier och kanske belysa frågor som i media inte får så stor plats.
Det är viktigt att poängtera att denna podd inte har något politiskt agenda, utan vi är nyfikna på hur folk från olika läger i samhället tycker och framför allt tänker.

Vi kommer blanda frågor mellan de lättsamma och kritiska, lite beroende på vilka sorts gäster som intervjuas. Personer som vi talar med kommer inte få en plattform att göra ”reklam” för tankar, åsikter eller produkter. Utan vi ska även ställa frågor som kan kännas”obekväma”. Vi som driver denna podcast är två killar i 40 års åldern som känt varandra i över 15 år.

Under lång tid har vi haft en tanke på att starta igång detta projektet, och nu kändes tiden rätt. Om allt går som vi vill är planen att släppa ett avsnitt i månaden.
Den första gästen är den tidigare spelmissbrukaren Henrik, intervjun gjorde vi på spelberoendes förening i Stockholm…

Intervju med Jan Axelsson, Flashback

Intervjun publicerades ursprungligen på en hemsida som var föregångaren till Andra sidan för ca 10 år sedan, men återpubliceras som ett exempel över den typ av intervjuer som kommer att komma i podformat!

Innan den här intervjun skulle göras slog jag på Flashback i encyklopedin Wikipedia. Där stod; ”Man sänder månatligen ut "nordens största oberoende nyhetsbrev" med närmare 120 000 prenumeranter. Målet är att ta fasta på yttrandefriheten och låta en mängd, främst alternativa, åsikter komma fram. Webbplatsen har i olika omgångar blivit nerstängd och tilldömd böter på tiotusentals kronor. I den mån nyhetsbrevet har en politisk linje är den högeranarkisktisk eller libertariansk men redaktionen har som uttalad ambition att låta alla extrema/marginaliserade grupper komma till tals.”
  Det gick där också att klicka på ditt namn och jag fick då upp följande; ”Jan Axelsson, politiker (miljöpartist), språkrör för Miljöpartiet de Gröna 1990-92.”


Men om du får berätta själv, vem är Jan Axelsson?

 Det finns ett flertal Jan Axelsson i landet. En är språkrör för Miljöpartiet. En annan är advokat och företräder bl.a. Ahmed Rami (Radio Islam). En tredje fick Stora Journalistpriset i slutet av 80-talet, och är idag redaktör för SVT:s nyhetsprogram Rapport. Jag heter också Jan Axelsson, och grundade 1983 tidningen Flashback. Genom tidningen, webbplatsen, nyhetsbrevet, diskussionsforumet och mycket annat som ligger under Flashbacks domäner så har jag genom åren fått möjlighet att fördjupa mig samt vidga uppfattningen kring frågor som annars sällan debatteras i samhället. Min drivkraft är en nyfikenhet och ett starkt intresse för det annorlunda, och ämnen som ligger i samhällets ytterkanter. En tolerans mot det avvikande, och en respekt inför att andra människor kan ha uppfattningar som strider mot den du själv tror på. 

 Nåja, vi återkommer till det där. Vad hände 1983 i Norrköping? 

 Jag är uppväxt i Norrköping, och bodde där tills 1990. I februari 1983 gav jag ut första numret av Flashback, som på den tiden gick under namnet Dead or Alive. Den trycktes på en Rank Xerox-maskin i 150 exemplar. 

 Punk, var det där allt började kring Flashback? Viljan att vara sig själv, göra sin egen grej och skita i vad andra hade för åsikter om det? Var du själv punkare på den här tiden? 

 Jaa, Flashback började som en renodlad punktidning. Punkrörelsen innebar att alla kunde göra någonting, och det gav ett stort självförtroende för många. Punken handlade mycket om gör-det-själv och var aktiv. Starta punkband, starta skivbolag, starta en egen tidning, starta distributionskanaler, arrangera konserter osv.
 Personligen tyckte jag punken blev mindre och mindre intressant mot mitten av 80-talet, och mina intressen breddades. Därmed breddades naturligt med detta även innehållet i Flashback. Jag kallade mig dock aldrig själv för punkare. även ifall jag lyssnade på musiken och var väldigt delaktig i den subkulturen. 

 Du var då blott fjorton år men skrev som jag förstår det redan då om experimentell kultur, droger, udda samhälleliga företeelser med mera. Varför denna fascination redan i så unga år för, ska vi kalla det ”det annorlunda”? 

 Egentligen var jag ännu yngre när jag började göra tidningar. Dessvärre hade jag inga pengar att ge ut tidningen för, så det dröjde ett par år innan jag kunde kalla mig chefredaktör. Det var först i februari 1983 jag hade lyckats spara ihop tillräckligt för att kunna trycka en egen tidning. Arbetet med tidningen började dock mycket tidigare, och hade jag bara haft pengar så skulle första numret redan kommit ut hösten 1981.
 Men på den tiden var det en renodlad punktidning. Intresset för droger och udda samhällsyttringar kom först i slutet av 80-talet. När jag var mellan 18-20 år. 

 Första gången jag själv kom i kontakt med Flashback var dock många, många år senare. Dead or Alive och övriga tidningsprojekt hade då mynnat ut i tidningen Flashback. Kan du berätta om de första utgåvorna av denna tidning? Skrev du allt material själv eller hur fick du tag på allt material? 

 I Dead or Alive intervjuade jag punkband och människor som var delaktiga i den svenska punkscenen, och kompletterade detta med recensioner m.m. Jag skrev med några fåtal undantag allt material själv.
 I det sista numret (nummer 5) så breddades innehållet, och tidningen gick sakta i riktning mot det som senare skulle bli Flashback. 

 I nummer 3 av papperstidningen som kom ut 1995 publicerades en del material som fick tidningen att bli anmäld både till Pressombudsmannen, Justitiekanslern och polisen. Vad hände? 

 Vi publicerade 1995 en artikel där vi namngav 62 våldtäktsmän i Stockholm med namn, bild och hemadress etc. En av våldtäktsmännen stämde oss vid Stockholms Tingsrätt för grovt förtal, och krävde 500 000 kronor i skadestånd. En tryckfrihetsjury friade oss från grovt förtal, men fällde oss för förtal (vilket gjorde att brottet redan var preskriberat). Vi tvingades dock betala skadestånd på 50,000 kronor till våldtäktsmannen för "sveda och verk".
 Målet överklagades till Svea Hovrätt, men även de gick på samma linje. Vi överklagade då ärendet till Högsta Domstolen, som valde att inte pröva fallet. Med tillhörande rättegångskostnader slutade kalaset på närmare 100,000 kronor. Jag har dock aldrig ångrat publiceringen. 

 Du funderade inte i den här vevan på vad det egentligen var du hade satt igång? Om det var värt att fortsätta? 

 Nej, aldrig. Jag älskar Flashback. Jag anser att det Flashback står för är något positivt och bra, och har aldrig behövt fundera på ifall det jag gör är fel.
 Om man retar makthavare, näringslivet, politiker osv så får man räkna med problem. Jag var snarare förvånad över att det dröjde så länge innan de började angripa mig. 

 Det där var nu drygt 10 år sedan och det var även då som Flashback syntes på Internet för första gången. Vad var egentligen ditt mål, vad ville du uppnå med Flashback eftersom du fortsatte och även valde att utöka verksamheten? 

 Att ge en megafon åt de som samhället vill tysta.
 De grupper i samhället som medierna "glömmer" bort. Att belysa de åsikter som inte kommer fram annars. Att skriva om de verksamheter som ligger i samhällets ytterkanter, och som ofta uppfattas som för kontroversiella eller stötande för att kunna återges på vanlig redaktionell plats. 

 Förutom ovanstående artikel som ledde till åtal, vilka andra artiklar har väckt mest uppmärksamhet? 

 Intervjun med amerikanska pedofilorganisationen NAMBLA retade många, men även artikeln när vi namngav de personer (med namn, adress och ibland även bild) som beställde barnporr från ett barnporr-mål i Stockholm Tingsrätt skapade en del reaktioner. I övrigt är det mer ämnena som sådana som fått folk att reagera. Narkotika och satanism har upprört liksom nazismen. Siwert Öholms rättegångshandlingar har också fått mycket uppmärksamhet. De skapade en hel del debatt, då det visade sig att han tidigare varit åtalad för våldtäkt m.m. Vi publicerade hela domen (54 sidor) i Flashback nummer 3. 

 Har du haft fler problem med rättvisan på grund av Flashback? 

 Marknadsdomstolen beslutade den 5 september 2003 att vi måste förhandsgranska allt vi publicerar på Internet, vilket även inkluderar "Flashback Forum". Förutom att vi tvingades stänga ned forumet under ett halvår, så dömdes vi att betala 218 562 kronor i rättegångskostnader, och tilldelades 400,000 kronor i vite ifall vi öppnade forumet - och "fel" information hamnade där. Målet handlade om marknadsföring av piratkort, och ifall någon marknadsför detta via Flashback (även indirekt i diskussion, debatt eller på annan legal väg) så tilldelas vi att betala 400,000 kronor i böter.
 Flashback Forum lever vidare, men drivs idag via ett separat företag från utlandet. På så sett kringgår man Marknadsdomstolens dom. 

 I och med etableringen på Internet började du även ge ut Flashback News Agency (FNA). Kan du berätta om FNA för de som inte vet vad detta är för något! 

 FNA är som en tidning, fast via e-post. Idén var från början att den skulle vara ett komplement till den tryckta tidningen (och dess sporadiska utgivning). En nyhetsbulletin som kom en gång i veckan med de senaste nyheterna. FNA har dock utvecklats genom åren, och är numera sedan flera år tillbaka en månadstidning istället.
 Målsättningen när jag startade var att på sikt få 2,000 prenumeranter, vilket jag då tyckte var ett högt mål. Idag, drygt tio år senare, så har den närmare 120,000 prenumeranter. 

 Även på Internet hade Flashback läsare som inte tyckte om er verksamhet. Det fanns också en tid då Flashback nekades Internetförbindelse. Kan du berätta lite om detta? 

 Sommaren 1997 startade vi en Internetoperatör, och var först i landet med att erbjuda gratis Internet. På den tiden kostade ett Internetabonnemang cirka 150 kr/mån hos andra operatörer. Förrrutom uppkoppling så fick man även e-post och webbhotell. Vi kallade det för "Flashback Community" och på många sett var detta föregångaren till "Flashback Forum". Vi hade interna mailinglistor (som endast Flashbacks användare kunde vara med på) och motsvarande nyhetsgrupper (lokala, för Flashbacks användare) osv.
 En av Flashbacks kunder var Nationalsocialistisk Front (NSF) som lanserade en egen webbplats på Flashbacks webbhotell. En socialdemokratisk kommunalpolitiker i Karlskrona och kommunens jurist beslutade sig för att dessa människor inte skulle finnas på Internet. Eftersom åsikts- och yttrandefriheten bör gälla alla, och inget på webbplatsen bröt mot några lagar, så ignorerade Flashback dessa påtryckningar.
 Nio månaders hårt arbete från kommunens sida resulterade till slut i att Flashback nekades tillgång till Internet. Varje gång vi skrev ett avtal så stängdes operatörens bandbredd ned. Ingen fick sälja bandbredd till Flashback. Ett flertal företag som t.ex. Telebudget och PowerNet gick i konkurs som ett rent resultat av detta, då även företagens övriga kunder drabbades. Det är s.a.s. omöjligt att vara Internetoperatör och inte få Internetförbindelse.
 Drygt sju månader senare lyckades vi köpa internetförbindelse igen, och då via en Internetoperatör i Nederländerna. Vår egen Internetleverantör hade vi då redan tvingats lägga ner. 

 Senaste stora satsningen är kanske ert forum som snart börjar närma sig 100 000 medlemmar. Vad är syftet med forumet? 

 Att ge våra läsare möjligheten att kommunicera och diskutera ämnen som annars är tabubelagda. En plattform för fri diskussion. En plats där inget är tabu, och enbart lagen sätter begränsningen om vad man får tycka. 

 Om vi tittar lite på mannen bakom Flashback, Jan Axelsson. Om jag säger följande ord, vad säger du då? 

 Yttrandefrihet 

 En förutsättning för ett civiliserat samhälle och för att man hela tiden ska kunna gå framåt och fortsätta att utvecklas. Yttrandefriheten fungerar enbart så länge den inkluderar alla ämnen. 

 Droger 

 Något som människan i alla dess tider nyttjat, oavsett vi talar om alkohol, narkotika, läkemedel, kaffe eller cigaretter. Ett ganska odramatiskt ämne för mig personligen, men ett av de mer tabubelagda ämnena i Sverige. 

 Kapitalism 

 Bättre än dess alternativ. Marknadsekonomi är bättre än planekonomi. Jag är inte någon förespråkare av kapitalism, och jag har genom åren sett flera av kapitalismens baksidor.
 Nedstängningen av Flashback år 2000 är ett bra exempel. Men alternativen till kapitalismen är sämre, åtminstone ifall vi ser till ett land som helhet. Däremot finns det exempel på samhällen som fungerar på ett annat sett, t.ex. Christiania i Köpenhamn, som jag tycker är ett bra exempel och som jag gillar. Jag förespråkar gärna sådana frizoner, men jag tror inte man kan bygga en hel nations ekonomi på det sättet. 

 Prostitution 

 Världens äldsta yrke. Även detta ganska odramtiskt för mig personligen, men som Sverige verkar tycka är något upprörande och hemskt. Det är OK att vara sexarbetare ifall en kamera filmar akten, men inte ifall kamera saknas. Att en tjej har sex med 15 män i en stor gangbang som spelas in på film och sprids över hela världen är legalt, men att samma tjej går till en stamkund en gång i veckan och har sex mot betalning är illegalt. Någonstans verkar lagen inte hängt med. 

 Aftonbladet 

 Jag har inte läst någon kvällstidning på över ett halvår, så jag är kanske fel person att kritisera dem. Men jag ser löpsedlarna dagligen, och det känns djupt tragiskt att se kvällstidningarnas utveckling, då jag tidigare var en av kvällstidningarnas förespråkare som ett betydligt roligare och friskare alternativ än de pretentiösa morgontidningarna. Det var länge sedan.
 Med undantag för när Joakim Berner var chefredaktör för Expressen. Det var under hans ledning en lysande kvällstidning, men Expressen gick förlust med drygt 300 miljoner det året och så kan man inte heller driva en tidning.
 När Khadaffi besökte EU och Europa för första gången på 15 år så var det huvudnyhet på BBC.
 Aftonbladet och Expressen toppade denna dag med dokusåporna Farmen resp. Big Brother (nej, jag skojar inte). Aftonbladet har samma trovärdighet som tidningen "En Ding, Ding Värld!". Det är sleazy och skräp. En tidning för idioter!
 Jag prenumererar på Newsweek och ser på tv-nyheterna. TV8 är min favoritkanal, men jag tycker att både SVT och TV4 gör ett i många fall bra jobb.
 Kvällstidningarna har jag sedan länge slutat köpa. Tyvärr! 

 I Wikipedia som vi hänvisade till ovan beskrivs Flashback som högeranarkisktisk eller libertariansk. Vad säger du om den beskrivningen? Var står du själv politiskt? 

 Flashback är åsiktsneutral och är religiöst och politiskt obunden. Det är alltså helt felaktigt att den skulle vara högeranarkistisk (vad nu det är) eller libertariansk. Personligen har jag ingen politisk tillhörighet varken när det gäller ideologi, eller ännu mindre politiskt parti.
 Jag har en förhållandevis liberal uppfattning, vilket dock varken gör mig till Folkpartist eller nyliberal. Jag betalar gärna skatt, men anser att onödig lagar bör avskaffas. Personlig frihet är viktigt, liksom åsikts- och yttrandefrihet.
 Svenskar är rädda för att tala och vi har ingen tradition att diskutera kontroversiella frågor, vilket är synd. Det är trots detta ändå ett förhållandevis bra land, även ifall det kan bli betydligt bättre. 

 Har du några personliga förebilder? 

 Nej, faktiskt inte. Det finns massor av människor som jag uppskattar och respekterar, men ingen som jag skulle kalla förebild. Jag har funderat kring frågan ganska många gånger, då jag tror de flesta har någon eller några förebilder, men har aldrig lyckats hittat någon som jag skulle kunna kalla för förebild. 

 Känner du fortfarande att jobbet med Flashback är lika inspirerande som förut, eller kan man med åldern känna en viss mättnad för det man skriver om att nyfikenheten mättas något? 

 Jag känner fortfarande samma hunger och inspiration, även ifall det går i vågor givetvis. Däremot förändras ju ämnena med tiden, då man kan bli mättad på vissa ämnen efter ett tag. Men det finns hela tiden nya ämnen som intresserar och attraherar. 

 Innan vi avslutar intervjun, låt oss titta in i framtiden lite. Jag själv saknar tidningen. För mig personligen är Flashback först och främst en tidning, en tidning vi dock inte fått se på flera år. Kommer det fler nummer av denna? 

 Ja, det kommer fler nummer. Garanterat! Tyvärr har annat kommit emellan, och jag vågar därför inte säga något datum när nästa nummer kommer. Kan även helt ärligt säga att jag aldrig trodde att det skulle dröja så här länge till nästa nummer. Men den tryckta tidningen finns kvar, fast med högst sporadisk utgivningstakt. 

 Finns det några andra framtidsplaner kring Flashback? 

 Många människor överskattar hur mycket de kan göra på ett år, och underskattar hur mycket de kan göra under 10 år. Jag har alltid sett Flashback ur ett långsiktigt perspektiv. Vi har varit verksamma i över två årtionden, och jag kan helt ärligt säga att vi kommer att vara verksamma minst lika lång tid till. Garanterat! Vi kommer säkert att utvecklas på vägen, vilket är en naturlig del av processen. I mitten av 90-talet så gjorde vi anarkistiska tv-program som vi sände på olika lokal-tv-kanaler. Idag är diskussionsforumet den populäraste delen av Flashback. Vilken som kommer att vara den viktigaste delen i framtiden är svårt att svara på, men vi kommer garanterat att finnas kvar och fortsätta utvecklas. Min framtidsplan är att fortsätta utveckla Flashback. 

 Något mer att tillägga innan vi avslutar intervjun? 

 Gå din väg. Alltid! Det kommer alltid att finnas människor som kommer vilja styra dig och få dig att välja andra vägar. Följ ditt hjärta, och gör det du tror är riktigt. No guts, no glory! Die with dignity. 

Intervju med Djurens befrielsefront

Intervjun publicerades ursprungligen på en hemsida som var föregångaren till Andra sidan för ca 10 år sedan, men återpubliceras som ett exempel över den typ av intervjuer som kommer att komma i podformat!

När detta skrivs har Djurens befrielsefront bara några dagar innan gjort ett flertal samordnade attacker mot pälsbutiker och pälshandlare. I attackerna som skedde i Göteborg, Borås, Halmstad och Malmö krossades rutor till affärerna vissa affärer sprejades ner och även flera bilar med kopplingar till pälsföretagen slogs sönder.
Attackerna var några av de åtskilliga aktioner som skett bara under 2006. Djurättsorganisationerna med Djurens befrielsefront (DBF) i spetsen är på offensiven mot plågsamma djurförsök, mot att slakta djur för att få kläder och mot hela köttindustrin.

Vår vana trogen ville vi inte nöja oss med att läsa de få artiklar och de små notiser som skrivs i ämnet efter en attack. Vi ville veta vad DBF verkligen står för och vad deras kamp går ut på.

”Smash it, glue it, break it, burn it, Whatever you do – Just do it!”
Citatet ovan är underrubriken till er hemsida djurensbefrielsefront.com och skvallrar om att ni inte skyr några medel för er sak. Men vad är egentligen er sak?

Djurens befrielsefront finns till för att kortsiktigt rädda djur undan det utnyttjande och den död de utsätts för, hos olika företag och så vidare som tjänar pengar på djurs lidande. Detta görs med fritagningar av djur från tillexempel hönserier, pälsdjursfarmer och försöksdjursuppfödningar. Dessutom orsakar vi ekonomisk skadegörelse för att ta bort möjligheterna att fortsätta med den verksamhet som utnyttjar djur, exempelvis mot pälsaffärer.
På lång sikt vill vi helt enkelt se djurens frigörelse, alltså att människor slutar använda djur för mat, kläder, experiment, underhållning med mera och att djur får leva sina liv i frihet.

På er hemsida kan man läsa om diverse aktioner där man fritagit djur etc. Kan du berätta lite mer om Djurens befrielsefront, när ni grundades och så vidare.

Den första fritagningen i Sverige gjordes 1975, men det dröjde tio år till innan DBF startade, och utförde den första fritagningen av hundar från Tandläkarhögskolan i Malmö. Den generationen utförde aktioner i några år, och var mest inriktade på djurförsök och djurskydd, alla var till exempel inte vegetarianer.
Under 90-talet kom en ny våg, med minkfrisläppningar, Scanbränder, och det var en tydligare djurrättsstämpel på aktionerna – alltså att man överhuvudtaget inte har rätt att utnyttja djur. Mest aktioner var det enligt SÄPO 1997, sen har kurvan gått ner för att på senare år gå uppåt igen. En skillnad mot tidigare aktioner är att många märker av en tydligare strategi nu jämfört med 90-talet – att man ger sig på en speciell typ av mål, t.ex. chinchillafarmer, snarare än att sprida uppmärksamheten mot alla företag som på något sätt utnyttjar djur.

Berätta lite om era aktioner. Vad är det ni gör för något?

Det kan handla om aktioner mot pälsaffärer, vilket är bland de vanligaste aktionerna. Då sprejas kanske slagord på plats för att göra folk uppmärksamma på det djurplågeri som affären ger upphov till. Ofta förstörs även rutor, antingen genom att de krossas eller genom färg och etsningsmedel.
Man inser att det är pengar som driver affären, och tar man bort möjligheten att tjäna pengar så tar man också bort drivkraften att fortsätta med verksamheten.
Det kan också handla om fritagningar, för att ta ett exempel så utfördes en fritagning av illrar från Karolinska Institutet precis innan årsskiftet. Då var det djur som skulle plågas av djurförsökare, och som nu istället togs med till hem där de får leva utan denna rädsla, och som får leva som vanliga husdjur istället.

Varför är inte lagliga aktioner att föredra? Jag menar många, om inte alla, aktioner ni genomför är ju olagliga.

Ja, DBF är ju till som ett namn/nätverk för personer som utför olagliga aktioner. Självklart är det bra med lagliga verksamheter för djuren också, och då finns det en mängd olika grupper att engagera sig i om man vill det.
Vi tycker att det är bra med en rad olika aktioner för att motarbeta djurförtrycket. Pälsaffärer kan man till exempel motarbeta effektivt med aktioner mot dem. Upplysning om vegetarianism och så vidare görs säkert bättre med lagliga metoder. Men vi tror att de olagliga aktionerna kan göra mer nytta än bara laglig kamp.
Ta till exempel en pälsaffär. Med en aktion där alla rutor förstörs på en pälsaffär, så kan man orsaka lika mycket ekonomiska skador, som en flygbladsutdelning/bojkott mot affären kanske hade orsakat under ett år. Under en ända dag eller natt kan man alltså göra lika mycket nytta som under ett helt år med lagliga metoder. Men som sagt, så är allt arbete för djuren bra, och såväl våra metoder som lagliga är av stor vikt.

De personer och företag som ni förstör för, har ni inga moraliska problem med att kanske sätta en egenföretagare i konkurs eller att orsaka ett större företag miljonförluster som t ex nedbrända lastbilar innebär?

Vi anser att liv är mer värt än egendom och kan man därför rädda ett antal liv genom att orsaka företag ekonomisk skada så anser vi att det är rättfärdigat.
Om någon ser en hund som plågas innanför ett fönster och man kan stoppa det genom att ta sönder rutan och befria hunden så anser vi att det är självklart att man har rätt till det. På samma sätt är det med de minkar, grisar, kycklingar och så vidare som dödas i övrigt för kött- och pälsindustrin.

Jag ser på er hemsida att ett antal aktivister runt om i landet sitter inspärrade. Hur mycket är du personligen beredd att offra för den här saken? Är du inte rädd. Rädd för att åka fast eller rent av för att ägaren till en affär eller farm ska se er och gå till attack?

Jodå, men innan man utför aktioner så får man tänka igenom riskerna och fråga sig om man tycker det är värt det. Ett vanligt argument brukar vara att oavsett hur stort straff man får av staten för diverse aktioner för djuren, så är det ändå aldrig så stort som det straffet som djuren hade blivit utsatta för om vi inte hade utfört aktionerna. Nämligen döden.

Hur ska man gå till väga om man själv skulle vilja delta på aktioner? Jag antar att ni inte står med plakat på stan och värvar folk till höger och vänster, eller?

Det finns ett häfte som heter ”När skymningen faller”, som beskriver hur aktionerna går till, och hur de kan organiseras. Det finns även ett häfte online på norska i form av en PDF på 36 sidor och går att ladda ner på http://dyrenesfrigjoringsfront.com/pdf/guide.pdf.
Många aktioner kan utföras av endast en person, medan man om man vill utföra större fritagningar från till exempel ett labb behöver mer personer att jobba med, mer förberedelser och så vidare.

För oss andra som faktiskt äter kött och som säkert även bär eller har burit kläder gjorda av djur kan det här verka något extremt. Tror ni verkligen att ni kan omvända alla oss till att sluta äta djur och bära kläder gjorda av djur?

Ja, fler och fler ungdomar blir vegetarianer och köttätandet kommer således troligen dö ut. Dessutom menar många att enbart miljömässiga och solidariska orsaker kommer tvinga fram en kost som är mindre baserad på kött. Dessutom ses omsorg om djuren som en naturlig fortsättning på humanismen, och i takt med att kvinnor, homosexuella och så vidare får lika rättigheter som andra människor tror vi även att omtanken om ickemänskliga djur kommer att öka.
För den som sätter sig in i djurrättsfilosofin, så framstår det heller inte som direkt extremt att inte döda djur när det inte behövs. Snarast görs jämförelser med hur män utnyttjat kvinnor, hur vita utnyttjat andra befolkningar och så vidare, och lika illa som det är – lika illa är det för människan att utnyttja ickemänskliga djur.
Att enbart diskriminera djur på grund av deras arttillhörighet blir alltså lika ologiskt som sexism och rasism. Och oavsett vilka skillnader man kan hitta mellan människor och andra djur, lägre intelligens, brist på språk, kultur och så vidare, så finns det ändå vissa människor som inte heller uppfyller dessa kriterier – exempelvis spädbarn.
Man får då välja mellan att antingen tycka det är okej att döda såväl spädbarn som grisar och kossor eller välja att som oss – att tycka att det är fel att döda någon överhuvudtaget oavsett arttillhörighet!

Jag själv tycker vegetarisk mat ofta ser väldigt tråkig ut och att det ofta också smakar där efter. Kan du ge oss ett av dina favoritrecept så vi får prova något lite godare än det åtminstone jag tidigare har smakat?

Det finns en väldigt bra kokbok som kommit ut nyligen i pocketutgåva som heter Vego Paradiso. Där kan man testa sig fram till goda recept. (ett recept från boken hittas längre ner /Worships anm.)

Den där klassiska frågan; om man via djurförsök kunde hitta botemedlet på Cancer eller AIDS, är det verkligen inte rätt att göra dessa djurförsök? Inte ens när man ställer det mot att miljontals människor dör varje år i dessa sjukdomar och att man en dag skulle kunna förhindra att detta får fortgå?

Många djurförsöksmotståndare menar att man lika gärna kan ställa sig frågan om man inte fördröjer utvecklingen av mediciner mot till exempel AIDS genom att använda sig av djur som modeller.
Alla djur skiljer sig åt från varandra, och det finns stor vetenskaplig kritik mot att använda sig av andra djurarter i forskningssyfte. Och även om man är för djurförsök i medicinskt syfte, så finns det ändå inte den motsättningen mellan intressen när det gäller köttkonsumtion, päls osv, så då kan ju alla börja där, så får vi se hur frågan med djurförsök utvecklas i framtiden.

Om någon efter denna intervju skulle vilja veta mer, vad finns det för tidningar som skriver om ämnet och för band som spelar musik och har texter i ämnet?

DBF:s Stödgrupp säljer en tidning som heter Befriaren, som är den enda tidningen på svenska som tar upp olika aktioner som görs. Från England kommer bland annat ALF SG’s Newsletter, Arkangel, och från USA Bite Back samt No Compromise.
När det gäller artister, så finns det en rad band som uttalat stöd till aktioner, Morrissey nu senast, sen en uppsjö av punk-, metal- och hardcoreband.

Worship tackar för intervjun. För er som blev nyfikna på vegetariska recept klipper vi nedan in ett sådant från ovannämnda bok Vego Paradiso. Smaklig måltid!

Majsbiffar

3 portioner – Ur ”Vego Paradiso”. Tid: drygt 40 min.
5 potatisar * 2 msk olja * 1 burk majs * 1 gul lök
1 dl vetemjöl * 2 vitlöksklyftor * salt, svartpeppar
– Skala och skär potatisen i tunna skivor (för att den ska koka snabbare).
– Hacka under tiden löken fint.
– Koka potatisen och mosa den sedan med olja.
– Rör ner majs, gul lök, mjöl, vitlök och kryddor i potatismoset.
– Forma biffar och stek dem på medelvärme 5 minuter på varje sida
– Servera gärna i pitabröd med skivade tomater, guacamole och skivad lök.
Jag serverade istället med sallad, ris (en blandning av vildris och råris) och en mycket simpel varm ”sås” gjord av en burk krossade tomater som kryddats rejält med grovmalen svartpeppar, salt, paprika, jalapeño-chilipeppar och vitlökssalt. Snabbt och lätt fixat – och gott!)

Intervju med Ultima Thule

Intervjun publicerades ursprungligen på en hemsida som var föregångaren till Andra sidan för ca 10 år sedan, men återpubliceras som ett exempel över den typ av intervjuer som kommer att komma i podformat!

Ultima Thule är kanske det band i Sverige som fått ta emot mest skit av medierna och som de gånger man fått komma till tals har fått göra det i vinklade reportage. Här kommer därför den sanna bilden av nyköpingsbandet!

Worship ringde upp Uffe Hansen, trummis i bandet. När vi ringer upp sitter han och jobbar med sitt företag No Shame, ett företag som saluför skivor och kläder med diverse vikingamotiv, band med mera. Han beklagar sig lite över att skivförsäljningen inte riktigt går lika bra längre, kanske på grund av att fansen väljer att ladda ner musiken på nätet istället för att köpa den. Något som slår hårt mot mindre bolag, band och företag. Istället gläds han åt att försäljningen av tröjor fungerar bra eller som han uttrycker det ”det går ju inte att ladda ner en tröja på nätet”.

”The early years!”
Vi började från början, med historien bakom Thule.

– Vi hade tidigare ett punkband som hette Uggly Spots som 1994 bytte namn till Ultima Thule. Under namnet Uggly Spots gav vi ut en massa demos men det är knappast något som går att komma åt idag. Från början var det ett ganska vanligt punkband med de klassiska punktexterna som ”Hata allt”, ”Anti kärnkraft” och så vidare.
Minns när vi 1982 gick med i ett demonstrationståg, som var ett komunisttåg i Oxelösund där vi gick med plakat som ”Vart ska min gitarr ta vägen” som syftade på att vi inte hade någonstans att spela.
Ett klassiskt punktema som intervjuaren minns var populärt även bland band som Ebba Grön, Asta Kask med flera. Det fanns dock saker i den dåvarande punken som gjorde att man valde att ombilda Uggly Spots till Ultima Thule.
– Tyvärr var punken ganska politiskt korrekt. Gick man lite utanför kanterna så var man inte någon riktig punkare. Vi ville köra musik där man kunde säga att Sverige var bra, lite nationalromantik och historia. Men gjorde man inte som de som styrde punken tyckte och tänkte så var man något annat än just en punkare. Trotts att punken i grund och botten stod för att man ska vara sig själv!

Innan Uggly Spotts och Thule hade flera av bandmedlemmarna spelat i en massa andra band som gick under namn som Rost, Kladd, Dom Svullna och Död lag.
– Vi hade känt varandra länge redan innan vi började spela ihop och innan vi bildade bandet. På den tiden såg line-upen också lite annorlunda ut. Min brorsa Bruno Hansen var då sångare och Janne som var med även då spelade gitarr.

– Första singelsläppet kom 1985 och det var den som senare blev så himla debatterad. Vi var ju då sponsrade av BSS (Bevara Sverige Svenskt /Red anm.) som var en nationell organisation som fanns på den tiden. Men vi sket ju fullständigt i vilka som släppte skivan, vi var 15-16 år då och det hade inte spelat oss någon roll om vi blivit sponsrade av Abdullahs Bageri eller vad som helst, vi ville ge ut en skiva!
– BSS hade på något sätt fått höra oss och gick in med 1500:-. Var nationalsången, Engelbräcktssången och lite annat på singeln som fick namnet Sverige, Sverige Fosterland. Gjort är hur som helst gjort, vi har inte skadat någon människa och ångrar inte heller någonting.

Redan på det andra släppet, samlingsskivan No Surrender, kom diskussionerna igång på allvar om huruvida Ultima Thule var ett nazistiskt band eller inte. Detta då några av de andra band som medverkade på skivan var Skrewdriver och Brutal Attack. Två av vit maktvärldens mest kända band. Uffe berättar:
– Den där skivan var ganska komisk för vi blev aldrig ens tillfrågade om vi ville vara med på den utan fick den en dag hemskickad till oss. Tror den kom 1990 eller om det var året innan. Kändes bara som en häftig grej, skit samma tyckte vi! Det var ett tyskt bolag som hette Rock-O-Rama som gav ut den.
– Vi har dock lite att tacka dom för. Eftersom dom släppte en skiva med oss så tyckte vi ”Fan det här var ju ballt”. Vi hade haft lite planer på att lägga av men i den vevan så bestämde vi oss för att köra igång igen. 1987 hade vi lagt ner bandet. Bruno hade hoppat av, blivit lite kristen och tyckte inte det var rätt för hans värderingar. Så vi hade bara kört på lite som ett coverband och haft några spelningar på pubar och så där. Men efter detta körde vi igång igen, nu med Janne Thörnblom på sång och Niklas Adolfsson fick sköta gitarren. Därifrån har vi kört samma line-up hela tiden!

1991 kom sedan den första riktiga skivan, en skiva som har en lite annorlunda historia bakom sig:
– Svea hjältar hette den skivan. Den var lite rolig eftersom Janne var i Libanon då där han gjorde FN tjänst. Så han hade inte hört musiken innan med undantag för lite demos som vi hade skickat till honom. När han sedan var hemma en stund under sin tjänstgöring spelade vi in den innan han åkte tillbaka till Libanon igen.

Storhetstiden
Efter den första tiden av sponsrade singlar, stulna låtar som hamnade på samlingsskivor och den hastigt ihop snickrade Svea hjältar var det dags för Ultima Thules genombrott. Här kom först skivan Svea hjältar och därefter För fädernäslandet. Över en dag var man ett band som alla viste vilka det var.
– Ja, det var här vi började klättra på listorna och i den här vevan som Bert Karlsson ringde till oss och upptäckte att vi var ett band man kunde tjäna pengar på. Tror breaket berodde på att vi var på rätt plats vid rätt tid. Det var på något sätt rätt med musik om vikingar och om Sverige. Vi märkte tillexempel under EM 92, då vi spelade i öltältena på Gärdet som de olika supportergrupperna hade satt upp, att det fanns ett jäkla sug efter det vi gjorde. Vi spelade lättlyssnad musik som det var lätt att ta till sig.

Bert Karlsson ja. Hur var egentligen han?
– Har inget ont alls att säga om den karln. Han är affärsman ut i fingerspetsarna och ville tjäna pengar. Men han var öppen och rak mot oss, blåste oss inte på något sätt och vad jag vet har han aldrig blåst någon annan artist heller. Han är bara en klok affärsman. Men han ringde oss hela tiden och ville förhandla med oss och höja sin procent för vad han skulle tjäna och så där. Vi hade ju våra pengar till pilsner och så där och var egentligen ganska nöjda. Men det var i den här vevan som det brakade loss!

Det var också i den här vevan som Ultima Thule började figurera allt oftare i kvällspressen. Det var löpsedlar och uppslag, journalister som ville göra intervjuer och reportage, inte helt sällan där man försökte vinkla bandet till ett rasistband. I den här vevan fick också Bert Karlsson lite problem med sin satsning:
– Bert fick ju allt mot sig. Alla tidningar var på honom hela tiden. Han blev utkastad från TV-laget i fotboll och allt vad det var.

Bert såg sin chans i att kontakta Fryshuset och Anders Carlberg.
– Ja, han var nog desperat på hjälp. Det var debatter hit och dit och ett jäkla liv om oss. Så han kontaktade Anders och på den vägen kom vi in lite på Fryshuset, vi umgicks ju en del med Sthlm skins som hade sin lokal på fryshuset då. Anders gjorde ett verkligt bra jobb där och försökte verkligen med den här bygga broar grejen. Att få alla att acceptera varandra, få folk att komma nära varandra och tycka om varandra. Han fick väl också mycket skit, dom tyckte inte det här var politiskt korrekt det vi gjorde. Så både Anders och Bert fick mycket skit. Men Anders tog en del media och talade gott om oss i samband med alla artiklar med ord som ”rasar”, ”skandal” och allt vad det nu är.

Publiciteten var dock inte enbart av ondo. Ultima Thule fick reklam och fick åka ut på turnéer och sålde skivor som aldrig förr.
– Vi hade med oss en journalist som heter PD Kadhammar. Han räknade ut att vi hade fått reklampengar till ett värde av 22 miljoner kronor om man räknade alla artiklar, löpsedlar och annat vi figurerade på. Ganska schyst!
– Men det var ju ganska jobbigt ibland också. Har man bara sig själv att ta hand om så kan man ju skita i det där och kan ta det. Men de flesta av oss har ju familj och barn och så där. Dessutom ringde dom till våra gamla lärare och allt vad det var…

För fädernäslandet gick så bra att skivan till och med sålde platina. Totalt sålde skivan en kvarts miljon på en månad. I samma veva hade Ultima Thule inte mindre än 3 fullängdare och en singel på 20 i topp listan över Sveriges just då mest sålda skivor.
– Då hade dom även listan på TV och det var ganska komiskt att titta. Man visade de olika bandens musikvideos men när dom kom till oss var det svart i rutan och dom spelade låten i två sekunder. Detta trotts att vi faktiskt hade videos på alla de låtar som var på listan.

– Det var lite samma sak med Aftonbladet och deras pris Rockbjörnen. Aftonbladet fick där sådana moraliska problem. Här hade dom hatat oss i alla artiklar och helt plötsligt hade vi chans på två Rockbjörnar som bästa nykomlingar och bästa rockband.
Det är bara spekulationer men jag fick omvägen höra att vi var etta men att dom inte kunde med att ge oss priset, jag misstänker helt enkelt att dom inte vågade.
– Dagen efter åkte vi till Ulf Elving som hade sitt program Efter Tre på P3. Då ringde vi upp Tom Hjelte på Aftonbladet och undrade lite. Vi bad även om att vi skulle få ligga etta på hans utelista något som han verkade ta lite illa upp för. Han tyckte att det skulle kännas som något dåligt att ligga där och tyckte inte att det skulle vara något som man själv ville…

Politiken
Ultima Thule blev flera gånger ombedda att göra diverse olika saker på scenen för att få sina spelningar. Som att ta avstånd från rasism. Ett exempel var en spelning som fick parollen ”mot rasism” i Lidköping där man ombads att ta avstånd från rasism från scenen.
– Hela den där Lidköpingsgrejen var lite pinsam. Dom ville få oss att göra sådant som vi inte riktigt gillade. Vi sa lite annat i micken som ”Vi spelar inte mot något, vi spelar för Sverige!” det var väl inte så populärt… Det var många som ville dra i trådar och att vi skulle användas för eller mot något annat än vad vi var. Vi är inget rasistband, har så heller aldrig varit, slår Uffe fast.

– Vet var även en ganska rolig grej som hände för några år sedan. När vi skulle spela på Kuggnäsfestivalen. Aftonbladet tog då en bild på några killar som heilade på en spelning som var på fredagen. Dagen efter stod det i Aftonbladet att ”Publiken heila när Ultima Thule spelade”. Det roliga var bara att vi spelade på lördagen, alltså dagen efter att bilden togs. Polisen gick ut och försvarade oss och även Expressen hade sedan sin grej där man skrev om hur Aftonbladet hade gjort.
– Jag har helt slutat lita på tidningar, är jävligt kritisk till vad jag läser. Har vaknat om man säger så och hoppas även fler kan se kritiskt på vad tidningarna skriver.

Men de olika medlemmarnas åsikter då, är det inte så att man försöker dölja något och att man väljer att hemlighålla sina egentliga åsikter om till exempel invandringen?
– Ingen av oss är egentligen politiskt intresserad. Alla har väl en åsikt om allt det är ju ganska tråkigt med folk som inte har några åsikter. Men sunt bondförnuft brukar få råda och det brukar vara det som funkar bäst!
– Men vad gäller invandringen så är det bara att fråga en polis eller vad som helst om invandringen så får man höra att invandringen kanske inte är helt 100…
– Det var någon som reagera på att vi sålde våra plattor på Midgård och vad dom nu heter som ses som butiker som även saluför nazistisk musik men vi säljer plattor till alla som vill köpa. Vill Abdullah köpa så får han det vill Goebbels köpa så får han det! Just så där sa jag föresten till någon tidning och man får verkligen passa sig för vad man säger till media. Du kan ju gissa hur dom rubriksatte efter det uttalandet. Men kort och gott kan man säga att den som vill köpa får köpa, är inte det att inte ha några fördomar?

Har ni några problem med rasister på era konserter som ändå tar er för ett rasistband?
– Första Kuggnäs så la vi ner inför sista låtarna. Några killar som inte kunde respektera att vi inte gillade att dom skulle stå vid scenen och heila. Dom här killarna blev utbuade av den övriga publiken. Vi sa efter det att vi lägger av med spelningar vilket vi också gjorde i 3 år då vi inte spelade alls för att markera. Det är inte ens tillåtet i Sverige att göra så. Dom får gärna ha vilka åsikter dom vill så länge dom inte göra något olagligt. Det är väl det demokrati står för?
– Men tyvärr kommer det alltid finnas sådana nötter och kommer väl alltid att finnas! Men vi säger på vår hemsida till exempel att ”vi är inget rasistband” mer än så kan vi inte göra egentligen, säger Uffe och sätter därmed punkt för frågan om Ultima Thule och politik

Den lugnare perioden
Efter tiden med skivor på 20 i topp listan, skivor som sålde platina, Bert Karlsson och Fryshuset lugnade det ner sig. Helt plötsligt var det som att Ultima Thule var något som man inte ville ta i med tång och bandet sjönk åter tillbaka ner i underjorden. Här var en tid då man även släppte en del coverskivor:

– Vi släppte ju Nu grönskar det eftersom vi själva gillade låtarna med Evert Taube och gamla sommarvisor som Den blomstertid nu kommer och Cecilia Lind. Det visade sig också att det var många andra som gillade den skivan och den blev väldigt väl mottagen vilket vi själva tyckte var kul. Bland annat kom många musiklärare fram som sa att man fick ungdomar att börja lyssna. Sen tyckte Bert att vi skulle göra en uppföljare, det var kanske inte lika kul men det resulterade i alla fall i skivan Nu grönskar det igen. Det var också i den här vevan som vi kom i kontakt med Eddie Meduza. Han var en verklig rebell. Gick emot allt och alla och använde mycket könsord. Humor får man aldrig för lite av!

Vi bad Uffe berätta mer om denna raggarkung, hur var Eddie Meduza egentligen som person?
– Vi kontaktade ju honom några år innan Nu grönskar det igen och han kände väl också att vi inte var accepterade precis som han inte var. Eddie var väldigt speciell som person, han var väldigt glad i spriten och var ibland lite svår att jobba med. Det kunde skena iväg lite med både det ena och det andra i tankar och så vidare. Men vi hade mycket bra samarbete med honom, han var en udda och skön person. Sådana gillar man väll, skrattar Uffe.

Brand i studio
År 2000 brann Ultima Thules musikstudio upp. En studio man byggt upp och i vilken man hade bildat Ultima Thule Records. Även en studio där man samlat på sig hela Ultima Thules historia i form av foton med mera.
– De som gjorde det där åkte ju aldrig fast. Det var lite komiskt för jag vaknade mitt i natten av att en kompis ringde och sa att det brinner. Trodde man hade glömt på plattan eller något sådant så det var jävligt konstigt när man sedan såg att allt hade brunnit ner. Det är jävligt konstigt att ingen tagit på sig det som AFA eller liknande, dom borde ha velat ha den uppmärksamheten ”titta vad vi har gjort” ungefär.
– Polisen la inte ner mycket själ i det här, det var som att man inte brydde sig. Det var ju trotts allt rubricerat som en mordbrand. Efterlyst tog i alla fall upp fallet men inslaget inleddes med att Hasse Aro sa något i stil med ”vi är tvungna att ta upp sånt här också”. Som om han var tvungen att be om ursäkt för inslaget.
– Försäkringen täckte väl en del men inte allt. Fram för allt var ju alla originalband, foton från turneringar och så vidare borta!

Texter som upprör
Apropå det här med covers kan man ju ställa sig frågan vad för influenser bandet har haft och vad medlemmarna själva lyssnar på för musik?
– Vi är allätare nästan allihopa. Lyssnar mycket på gammal klassisk punk och Oi! Sen blir det väl en del Rock a Billy, Johny Cash är underbara att lyssna på och så en del hårdrock förståss. Motörhead och AC/DC till exempel.
– Det är väl Hip Hop som man aldrig har fastnad för. Som någon har sagt att ”Hip Hop är det värsta som har hänt sedan digerdöden”. Men jag har ju en dotter som lyssnar på till exempel Eminem och sådant. Det är inget jag själv lyssnar på men man märker ju att det lockar ungdomar. Det är kaxigt och uppkäftigt.
– Sen kan man ju fundera på vad det är för texter i dom låtarna. Jag menar det finns band som gillar Satan, som sjunger om knark och som sjunger om våld. Ser man på Ultima Thule så spelar vi bara för Sverige. Är det då fint att hylla knark och Satan men inte att hylla Sverige? Det är märkligt det där med att man bara kan få gilla Sverige på landskamper och sådant. Men ta bara när man varit utomlands och kommer hem, det är alltid skönt att komma hem och man märker hur bra landet är, säger Uffe och det märks att han irriterar sig något på ämnet.

Men det här med texter då, finns det inga texter bland Ultima Thules låtar som faktiskt kan ses som politiska?
– Vist finns det säkert undertoningar även i våra låtar. Men det finns ända inga texter där vi sjunger om rent hat mot någon folkgrupp eller liknande. Snarare är det tvärtom. Det finns ju låtar där man ifrågasatt vad texterna betyder som ”Besten” där alla frågade sig vem denna ”Besten” är. I låten Stolt och stark sjunger vi ”ni tär på vår jord”, frågan man då får är vilka det är som tär? Det borde du egentligen fråga Janne om men när vi skrev den var det mot politikerna. Men dom fick det till att invandrarna tär.
– Pizzakillen bredvid där vi brukade spela skrattade alltid när vi kom in. Han brukade säga saker som ”Hade ni bott i Turkiet hade ni varit nationalhjältar, jag förstår inte vad ni håller på med här i Sverige”.

Vilken är din personliga favoritskiva? Favoritlåt?
– För mig är det Rötter, svarar Uffe. Det är en skiva som har en riktig röd tråd. Den börjar med födelsen från Eddan och fram till Ragnarök. Texterna handlar om olika händelser ur mytologin och även ur Eddan.
Sen skivan som heter Sverige är också en väldigt stor favorit.
– Om jag fick peka ut en enda låt så… oj det var svårt så det inte är sant, jag vet faktiskt inte!

Ny skiva ute
– Vi släppte ju en ny skiva som heter Yggdrasil som är en fortsättning på Rötter. Skivan börjar med födelsen efter Ragnarök och fortsätter sedan i samma stil som föregångaren.
– Vi har skickat skivan till Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och så vidare men dom nämner den inte ens. Man kan ju fråga sig om det är så dom ser på yttrandefrihet och demokrati. Då är det ju nästan så man blir lite skrämd! Men det är som det är. Vi tycker fortfarande att det är kul så det är väl därför man håller på.

Ja apropå det. Hur länge kommer grabbarna tycka att det är så roligt att man kommer fortsätta orka hålla på?
– Fansen är det största man har, det är dom som stöttar en hela tiden och dom har verkligen förstått. 95 % av fansen har förstått vad vi gör och vad vi står för. Sen finns det kanske 5 % som tror det är brunskjortemusik eller så… Man kan dra liknelsen med ett fotbollslag som har lite nötter på läktaren. De få som där ställer till det drar med sig skit så alla får dåligt rykte.
– Men jag vet inte hur länge vi orkar hålla på. Vi träffas kanske två gånger i månaden och vi känner oss väl för lite grann. Just nu håller vi på med lite Rock a billy prylar. Vet inte om det blir något av det. Musiken går som sagt ganska dåligt nu så att…

Förutom bandet Ultima Thule så har man ju även sitt skivbolag.
– Skivbolaget finns fortfarande ja. Men det är ju lite tråkigt det där. Ta ett band som HEL som är jävligt bra men som nu har lagt ner eftersom dom säljer så lite plattor. Det är tråkigt men i slutändan är det ändå skivköparna som måste tänka om. Visst kan vi sänka priset, men jag menar alla våra nyheter kostar 129:- men folk väljer ändå att tanka hem musiken på nätet. Folk tycker kanske att det är jobbigt att behöva anstränga sig och med att beställa på postorder.
– Annars är det senaste som släppts en skiva med Enhärjarna och en med brorsans band Karolinerna. Sedan är det på gång med en skiva med Röde Orm. Men det där ligger på lågvarv nu. Vi har till och med sålt studion så vi hyr in oss själva om man så säger.

Jag måste åter igen komma in på det här med media och tidningar. Man har ju en gång i tiden varit väldigt omskrivna och ett sätt att sälja mer skivor borde ju absolut vara att åter få figurera i media. Får man aldrig något utrymme numera?
– Nej, det är inte mycket publicitet alls i tidningar. Landsortstidningen kör väl lite ibland. Dom tror dom vet allt om oss och ser väl oss som Nyköpings svarta får. Det var någon nazispelning någonstans om det var i Linköping eller var det var och då tog dom upp oss, vad fan nu vi hade med det att göra. Det finns inte heller några fanzines om den här typen av musik. Det är svårt det där. Det finns kanske inga riktiga eldsjälar längre, säger Uffe frågande men tillägger sedan; allt går ju i vågor. Kanske kommer en ny vikingaera igen, den som lever får se.

Att den nya skivan av förklarliga skäl inte kommer följas upp av en turné land och rike runt förstår vi ju av det som sagts ovan. Men hur är det annars med spelningar, går det ens att få några numera eller är det helt dött på den fronten?
– Vi spelade på Kuggnäsfestivalen i år också. Det var mycket lugnare nu än vad det var tre år innan. Folk verkade ha fått lite mer respekt. Vakterna var ganska mycket hårdare också, det togs väl ner lite händer och så där.
– Men ja, det har blivit svårt att få konserter. Vi börjar också bli gamla och bekväma. Det ringer väl någon gång i månaden med någon som vill ha oss på ett födelsedagskalas eller en MC träff eller liknande. Men tiden räcker inte till tyvärr. Men vi spelar som sagt så länge vi tycker det är roligt.

Ont om nya konserter på gång med andra ord. Vad finns det då för gamla konsertminnen man kan berätta om?
– Oj, det finns så jävla mycket! Utbrister Uffe. Det har hänt så många tokigheter så det är inte sant. Minns som exempel när vi skulle på en stödgala för en radiostation. Minns inte namnet nu. Men där var artister som Eddie Meduza, Robert Wells, Svenne och Lotta och vi var med där också i all den där smeten. Tror det var 1991-1992 någonstans. När vi väl skulle åka så fick vi veta att Janne hade varit ute och krökat hårt dagen innan och var försvunnen. Efter en stund så hittade vi honom i alla fall dyngrak så vi viste inte riktigt hur vi skulle göra. Men vi bestämde oss för att åka upp ändå, men åka via Janne och hämta upp några vinare så han skulle hålla sig i det stadiet. Innan själva spelningen var det middag och Janne var ju dyngrak där fortfarande och fick för sig att han skulle ställa sig upp på bordet och sjunga gamla irländska sånger med The Pogues så folk började undra va fan är det där! Sedan när det väl var dags för oss att gå upp på scenen så tappa han ju micken utan att han märkte något och stod där och sjöng utan mick. Vi andra var inte så glada på honom just då.

Okej, jag tror därmed vi har fått reda på allt om Ultima Thule. Några sista ord att tillägga?
– Stolt och stark!