Intervju med Djurens befrielsefront

Intervjun publicerades ursprungligen på en hemsida som var föregångaren till Andra sidan för ca 10 år sedan, men återpubliceras som ett exempel över den typ av intervjuer som kommer att komma i podformat!

När detta skrivs har Djurens befrielsefront bara några dagar innan gjort ett flertal samordnade attacker mot pälsbutiker och pälshandlare. I attackerna som skedde i Göteborg, Borås, Halmstad och Malmö krossades rutor till affärerna vissa affärer sprejades ner och även flera bilar med kopplingar till pälsföretagen slogs sönder.
Attackerna var några av de åtskilliga aktioner som skett bara under 2006. Djurättsorganisationerna med Djurens befrielsefront (DBF) i spetsen är på offensiven mot plågsamma djurförsök, mot att slakta djur för att få kläder och mot hela köttindustrin.

Vår vana trogen ville vi inte nöja oss med att läsa de få artiklar och de små notiser som skrivs i ämnet efter en attack. Vi ville veta vad DBF verkligen står för och vad deras kamp går ut på.

”Smash it, glue it, break it, burn it, Whatever you do – Just do it!”
Citatet ovan är underrubriken till er hemsida djurensbefrielsefront.com och skvallrar om att ni inte skyr några medel för er sak. Men vad är egentligen er sak?

Djurens befrielsefront finns till för att kortsiktigt rädda djur undan det utnyttjande och den död de utsätts för, hos olika företag och så vidare som tjänar pengar på djurs lidande. Detta görs med fritagningar av djur från tillexempel hönserier, pälsdjursfarmer och försöksdjursuppfödningar. Dessutom orsakar vi ekonomisk skadegörelse för att ta bort möjligheterna att fortsätta med den verksamhet som utnyttjar djur, exempelvis mot pälsaffärer.
På lång sikt vill vi helt enkelt se djurens frigörelse, alltså att människor slutar använda djur för mat, kläder, experiment, underhållning med mera och att djur får leva sina liv i frihet.

På er hemsida kan man läsa om diverse aktioner där man fritagit djur etc. Kan du berätta lite mer om Djurens befrielsefront, när ni grundades och så vidare.

Den första fritagningen i Sverige gjordes 1975, men det dröjde tio år till innan DBF startade, och utförde den första fritagningen av hundar från Tandläkarhögskolan i Malmö. Den generationen utförde aktioner i några år, och var mest inriktade på djurförsök och djurskydd, alla var till exempel inte vegetarianer.
Under 90-talet kom en ny våg, med minkfrisläppningar, Scanbränder, och det var en tydligare djurrättsstämpel på aktionerna – alltså att man överhuvudtaget inte har rätt att utnyttja djur. Mest aktioner var det enligt SÄPO 1997, sen har kurvan gått ner för att på senare år gå uppåt igen. En skillnad mot tidigare aktioner är att många märker av en tydligare strategi nu jämfört med 90-talet – att man ger sig på en speciell typ av mål, t.ex. chinchillafarmer, snarare än att sprida uppmärksamheten mot alla företag som på något sätt utnyttjar djur.

Berätta lite om era aktioner. Vad är det ni gör för något?

Det kan handla om aktioner mot pälsaffärer, vilket är bland de vanligaste aktionerna. Då sprejas kanske slagord på plats för att göra folk uppmärksamma på det djurplågeri som affären ger upphov till. Ofta förstörs även rutor, antingen genom att de krossas eller genom färg och etsningsmedel.
Man inser att det är pengar som driver affären, och tar man bort möjligheten att tjäna pengar så tar man också bort drivkraften att fortsätta med verksamheten.
Det kan också handla om fritagningar, för att ta ett exempel så utfördes en fritagning av illrar från Karolinska Institutet precis innan årsskiftet. Då var det djur som skulle plågas av djurförsökare, och som nu istället togs med till hem där de får leva utan denna rädsla, och som får leva som vanliga husdjur istället.

Varför är inte lagliga aktioner att föredra? Jag menar många, om inte alla, aktioner ni genomför är ju olagliga.

Ja, DBF är ju till som ett namn/nätverk för personer som utför olagliga aktioner. Självklart är det bra med lagliga verksamheter för djuren också, och då finns det en mängd olika grupper att engagera sig i om man vill det.
Vi tycker att det är bra med en rad olika aktioner för att motarbeta djurförtrycket. Pälsaffärer kan man till exempel motarbeta effektivt med aktioner mot dem. Upplysning om vegetarianism och så vidare görs säkert bättre med lagliga metoder. Men vi tror att de olagliga aktionerna kan göra mer nytta än bara laglig kamp.
Ta till exempel en pälsaffär. Med en aktion där alla rutor förstörs på en pälsaffär, så kan man orsaka lika mycket ekonomiska skador, som en flygbladsutdelning/bojkott mot affären kanske hade orsakat under ett år. Under en ända dag eller natt kan man alltså göra lika mycket nytta som under ett helt år med lagliga metoder. Men som sagt, så är allt arbete för djuren bra, och såväl våra metoder som lagliga är av stor vikt.

De personer och företag som ni förstör för, har ni inga moraliska problem med att kanske sätta en egenföretagare i konkurs eller att orsaka ett större företag miljonförluster som t ex nedbrända lastbilar innebär?

Vi anser att liv är mer värt än egendom och kan man därför rädda ett antal liv genom att orsaka företag ekonomisk skada så anser vi att det är rättfärdigat.
Om någon ser en hund som plågas innanför ett fönster och man kan stoppa det genom att ta sönder rutan och befria hunden så anser vi att det är självklart att man har rätt till det. På samma sätt är det med de minkar, grisar, kycklingar och så vidare som dödas i övrigt för kött- och pälsindustrin.

Jag ser på er hemsida att ett antal aktivister runt om i landet sitter inspärrade. Hur mycket är du personligen beredd att offra för den här saken? Är du inte rädd. Rädd för att åka fast eller rent av för att ägaren till en affär eller farm ska se er och gå till attack?

Jodå, men innan man utför aktioner så får man tänka igenom riskerna och fråga sig om man tycker det är värt det. Ett vanligt argument brukar vara att oavsett hur stort straff man får av staten för diverse aktioner för djuren, så är det ändå aldrig så stort som det straffet som djuren hade blivit utsatta för om vi inte hade utfört aktionerna. Nämligen döden.

Hur ska man gå till väga om man själv skulle vilja delta på aktioner? Jag antar att ni inte står med plakat på stan och värvar folk till höger och vänster, eller?

Det finns ett häfte som heter ”När skymningen faller”, som beskriver hur aktionerna går till, och hur de kan organiseras. Det finns även ett häfte online på norska i form av en PDF på 36 sidor och går att ladda ner på http://dyrenesfrigjoringsfront.com/pdf/guide.pdf.
Många aktioner kan utföras av endast en person, medan man om man vill utföra större fritagningar från till exempel ett labb behöver mer personer att jobba med, mer förberedelser och så vidare.

För oss andra som faktiskt äter kött och som säkert även bär eller har burit kläder gjorda av djur kan det här verka något extremt. Tror ni verkligen att ni kan omvända alla oss till att sluta äta djur och bära kläder gjorda av djur?

Ja, fler och fler ungdomar blir vegetarianer och köttätandet kommer således troligen dö ut. Dessutom menar många att enbart miljömässiga och solidariska orsaker kommer tvinga fram en kost som är mindre baserad på kött. Dessutom ses omsorg om djuren som en naturlig fortsättning på humanismen, och i takt med att kvinnor, homosexuella och så vidare får lika rättigheter som andra människor tror vi även att omtanken om ickemänskliga djur kommer att öka.
För den som sätter sig in i djurrättsfilosofin, så framstår det heller inte som direkt extremt att inte döda djur när det inte behövs. Snarast görs jämförelser med hur män utnyttjat kvinnor, hur vita utnyttjat andra befolkningar och så vidare, och lika illa som det är – lika illa är det för människan att utnyttja ickemänskliga djur.
Att enbart diskriminera djur på grund av deras arttillhörighet blir alltså lika ologiskt som sexism och rasism. Och oavsett vilka skillnader man kan hitta mellan människor och andra djur, lägre intelligens, brist på språk, kultur och så vidare, så finns det ändå vissa människor som inte heller uppfyller dessa kriterier – exempelvis spädbarn.
Man får då välja mellan att antingen tycka det är okej att döda såväl spädbarn som grisar och kossor eller välja att som oss – att tycka att det är fel att döda någon överhuvudtaget oavsett arttillhörighet!

Jag själv tycker vegetarisk mat ofta ser väldigt tråkig ut och att det ofta också smakar där efter. Kan du ge oss ett av dina favoritrecept så vi får prova något lite godare än det åtminstone jag tidigare har smakat?

Det finns en väldigt bra kokbok som kommit ut nyligen i pocketutgåva som heter Vego Paradiso. Där kan man testa sig fram till goda recept. (ett recept från boken hittas längre ner /Worships anm.)

Den där klassiska frågan; om man via djurförsök kunde hitta botemedlet på Cancer eller AIDS, är det verkligen inte rätt att göra dessa djurförsök? Inte ens när man ställer det mot att miljontals människor dör varje år i dessa sjukdomar och att man en dag skulle kunna förhindra att detta får fortgå?

Många djurförsöksmotståndare menar att man lika gärna kan ställa sig frågan om man inte fördröjer utvecklingen av mediciner mot till exempel AIDS genom att använda sig av djur som modeller.
Alla djur skiljer sig åt från varandra, och det finns stor vetenskaplig kritik mot att använda sig av andra djurarter i forskningssyfte. Och även om man är för djurförsök i medicinskt syfte, så finns det ändå inte den motsättningen mellan intressen när det gäller köttkonsumtion, päls osv, så då kan ju alla börja där, så får vi se hur frågan med djurförsök utvecklas i framtiden.

Om någon efter denna intervju skulle vilja veta mer, vad finns det för tidningar som skriver om ämnet och för band som spelar musik och har texter i ämnet?

DBF:s Stödgrupp säljer en tidning som heter Befriaren, som är den enda tidningen på svenska som tar upp olika aktioner som görs. Från England kommer bland annat ALF SG’s Newsletter, Arkangel, och från USA Bite Back samt No Compromise.
När det gäller artister, så finns det en rad band som uttalat stöd till aktioner, Morrissey nu senast, sen en uppsjö av punk-, metal- och hardcoreband.

Worship tackar för intervjun. För er som blev nyfikna på vegetariska recept klipper vi nedan in ett sådant från ovannämnda bok Vego Paradiso. Smaklig måltid!

Majsbiffar

3 portioner – Ur ”Vego Paradiso”. Tid: drygt 40 min.
5 potatisar * 2 msk olja * 1 burk majs * 1 gul lök
1 dl vetemjöl * 2 vitlöksklyftor * salt, svartpeppar
– Skala och skär potatisen i tunna skivor (för att den ska koka snabbare).
– Hacka under tiden löken fint.
– Koka potatisen och mosa den sedan med olja.
– Rör ner majs, gul lök, mjöl, vitlök och kryddor i potatismoset.
– Forma biffar och stek dem på medelvärme 5 minuter på varje sida
– Servera gärna i pitabröd med skivade tomater, guacamole och skivad lök.
Jag serverade istället med sallad, ris (en blandning av vildris och råris) och en mycket simpel varm ”sås” gjord av en burk krossade tomater som kryddats rejält med grovmalen svartpeppar, salt, paprika, jalapeño-chilipeppar och vitlökssalt. Snabbt och lätt fixat – och gott!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *