Intervju med Jan Axelsson, Flashback

Intervjun publicerades ursprungligen på en hemsida som var föregångaren till Andra sidan för ca 10 år sedan, men återpubliceras som ett exempel över den typ av intervjuer som kommer att komma i podformat!

Innan den här intervjun skulle göras slog jag på Flashback i encyklopedin Wikipedia. Där stod; ”Man sänder månatligen ut "nordens största oberoende nyhetsbrev" med närmare 120 000 prenumeranter. Målet är att ta fasta på yttrandefriheten och låta en mängd, främst alternativa, åsikter komma fram. Webbplatsen har i olika omgångar blivit nerstängd och tilldömd böter på tiotusentals kronor. I den mån nyhetsbrevet har en politisk linje är den högeranarkisktisk eller libertariansk men redaktionen har som uttalad ambition att låta alla extrema/marginaliserade grupper komma till tals.”
  Det gick där också att klicka på ditt namn och jag fick då upp följande; ”Jan Axelsson, politiker (miljöpartist), språkrör för Miljöpartiet de Gröna 1990-92.”


Men om du får berätta själv, vem är Jan Axelsson?

 Det finns ett flertal Jan Axelsson i landet. En är språkrör för Miljöpartiet. En annan är advokat och företräder bl.a. Ahmed Rami (Radio Islam). En tredje fick Stora Journalistpriset i slutet av 80-talet, och är idag redaktör för SVT:s nyhetsprogram Rapport. Jag heter också Jan Axelsson, och grundade 1983 tidningen Flashback. Genom tidningen, webbplatsen, nyhetsbrevet, diskussionsforumet och mycket annat som ligger under Flashbacks domäner så har jag genom åren fått möjlighet att fördjupa mig samt vidga uppfattningen kring frågor som annars sällan debatteras i samhället. Min drivkraft är en nyfikenhet och ett starkt intresse för det annorlunda, och ämnen som ligger i samhällets ytterkanter. En tolerans mot det avvikande, och en respekt inför att andra människor kan ha uppfattningar som strider mot den du själv tror på. 

 Nåja, vi återkommer till det där. Vad hände 1983 i Norrköping? 

 Jag är uppväxt i Norrköping, och bodde där tills 1990. I februari 1983 gav jag ut första numret av Flashback, som på den tiden gick under namnet Dead or Alive. Den trycktes på en Rank Xerox-maskin i 150 exemplar. 

 Punk, var det där allt började kring Flashback? Viljan att vara sig själv, göra sin egen grej och skita i vad andra hade för åsikter om det? Var du själv punkare på den här tiden? 

 Jaa, Flashback började som en renodlad punktidning. Punkrörelsen innebar att alla kunde göra någonting, och det gav ett stort självförtroende för många. Punken handlade mycket om gör-det-själv och var aktiv. Starta punkband, starta skivbolag, starta en egen tidning, starta distributionskanaler, arrangera konserter osv.
 Personligen tyckte jag punken blev mindre och mindre intressant mot mitten av 80-talet, och mina intressen breddades. Därmed breddades naturligt med detta även innehållet i Flashback. Jag kallade mig dock aldrig själv för punkare. även ifall jag lyssnade på musiken och var väldigt delaktig i den subkulturen. 

 Du var då blott fjorton år men skrev som jag förstår det redan då om experimentell kultur, droger, udda samhälleliga företeelser med mera. Varför denna fascination redan i så unga år för, ska vi kalla det ”det annorlunda”? 

 Egentligen var jag ännu yngre när jag började göra tidningar. Dessvärre hade jag inga pengar att ge ut tidningen för, så det dröjde ett par år innan jag kunde kalla mig chefredaktör. Det var först i februari 1983 jag hade lyckats spara ihop tillräckligt för att kunna trycka en egen tidning. Arbetet med tidningen började dock mycket tidigare, och hade jag bara haft pengar så skulle första numret redan kommit ut hösten 1981.
 Men på den tiden var det en renodlad punktidning. Intresset för droger och udda samhällsyttringar kom först i slutet av 80-talet. När jag var mellan 18-20 år. 

 Första gången jag själv kom i kontakt med Flashback var dock många, många år senare. Dead or Alive och övriga tidningsprojekt hade då mynnat ut i tidningen Flashback. Kan du berätta om de första utgåvorna av denna tidning? Skrev du allt material själv eller hur fick du tag på allt material? 

 I Dead or Alive intervjuade jag punkband och människor som var delaktiga i den svenska punkscenen, och kompletterade detta med recensioner m.m. Jag skrev med några fåtal undantag allt material själv.
 I det sista numret (nummer 5) så breddades innehållet, och tidningen gick sakta i riktning mot det som senare skulle bli Flashback. 

 I nummer 3 av papperstidningen som kom ut 1995 publicerades en del material som fick tidningen att bli anmäld både till Pressombudsmannen, Justitiekanslern och polisen. Vad hände? 

 Vi publicerade 1995 en artikel där vi namngav 62 våldtäktsmän i Stockholm med namn, bild och hemadress etc. En av våldtäktsmännen stämde oss vid Stockholms Tingsrätt för grovt förtal, och krävde 500 000 kronor i skadestånd. En tryckfrihetsjury friade oss från grovt förtal, men fällde oss för förtal (vilket gjorde att brottet redan var preskriberat). Vi tvingades dock betala skadestånd på 50,000 kronor till våldtäktsmannen för "sveda och verk".
 Målet överklagades till Svea Hovrätt, men även de gick på samma linje. Vi överklagade då ärendet till Högsta Domstolen, som valde att inte pröva fallet. Med tillhörande rättegångskostnader slutade kalaset på närmare 100,000 kronor. Jag har dock aldrig ångrat publiceringen. 

 Du funderade inte i den här vevan på vad det egentligen var du hade satt igång? Om det var värt att fortsätta? 

 Nej, aldrig. Jag älskar Flashback. Jag anser att det Flashback står för är något positivt och bra, och har aldrig behövt fundera på ifall det jag gör är fel.
 Om man retar makthavare, näringslivet, politiker osv så får man räkna med problem. Jag var snarare förvånad över att det dröjde så länge innan de började angripa mig. 

 Det där var nu drygt 10 år sedan och det var även då som Flashback syntes på Internet för första gången. Vad var egentligen ditt mål, vad ville du uppnå med Flashback eftersom du fortsatte och även valde att utöka verksamheten? 

 Att ge en megafon åt de som samhället vill tysta.
 De grupper i samhället som medierna "glömmer" bort. Att belysa de åsikter som inte kommer fram annars. Att skriva om de verksamheter som ligger i samhällets ytterkanter, och som ofta uppfattas som för kontroversiella eller stötande för att kunna återges på vanlig redaktionell plats. 

 Förutom ovanstående artikel som ledde till åtal, vilka andra artiklar har väckt mest uppmärksamhet? 

 Intervjun med amerikanska pedofilorganisationen NAMBLA retade många, men även artikeln när vi namngav de personer (med namn, adress och ibland även bild) som beställde barnporr från ett barnporr-mål i Stockholm Tingsrätt skapade en del reaktioner. I övrigt är det mer ämnena som sådana som fått folk att reagera. Narkotika och satanism har upprört liksom nazismen. Siwert Öholms rättegångshandlingar har också fått mycket uppmärksamhet. De skapade en hel del debatt, då det visade sig att han tidigare varit åtalad för våldtäkt m.m. Vi publicerade hela domen (54 sidor) i Flashback nummer 3. 

 Har du haft fler problem med rättvisan på grund av Flashback? 

 Marknadsdomstolen beslutade den 5 september 2003 att vi måste förhandsgranska allt vi publicerar på Internet, vilket även inkluderar "Flashback Forum". Förutom att vi tvingades stänga ned forumet under ett halvår, så dömdes vi att betala 218 562 kronor i rättegångskostnader, och tilldelades 400,000 kronor i vite ifall vi öppnade forumet - och "fel" information hamnade där. Målet handlade om marknadsföring av piratkort, och ifall någon marknadsför detta via Flashback (även indirekt i diskussion, debatt eller på annan legal väg) så tilldelas vi att betala 400,000 kronor i böter.
 Flashback Forum lever vidare, men drivs idag via ett separat företag från utlandet. På så sett kringgår man Marknadsdomstolens dom. 

 I och med etableringen på Internet började du även ge ut Flashback News Agency (FNA). Kan du berätta om FNA för de som inte vet vad detta är för något! 

 FNA är som en tidning, fast via e-post. Idén var från början att den skulle vara ett komplement till den tryckta tidningen (och dess sporadiska utgivning). En nyhetsbulletin som kom en gång i veckan med de senaste nyheterna. FNA har dock utvecklats genom åren, och är numera sedan flera år tillbaka en månadstidning istället.
 Målsättningen när jag startade var att på sikt få 2,000 prenumeranter, vilket jag då tyckte var ett högt mål. Idag, drygt tio år senare, så har den närmare 120,000 prenumeranter. 

 Även på Internet hade Flashback läsare som inte tyckte om er verksamhet. Det fanns också en tid då Flashback nekades Internetförbindelse. Kan du berätta lite om detta? 

 Sommaren 1997 startade vi en Internetoperatör, och var först i landet med att erbjuda gratis Internet. På den tiden kostade ett Internetabonnemang cirka 150 kr/mån hos andra operatörer. Förrrutom uppkoppling så fick man även e-post och webbhotell. Vi kallade det för "Flashback Community" och på många sett var detta föregångaren till "Flashback Forum". Vi hade interna mailinglistor (som endast Flashbacks användare kunde vara med på) och motsvarande nyhetsgrupper (lokala, för Flashbacks användare) osv.
 En av Flashbacks kunder var Nationalsocialistisk Front (NSF) som lanserade en egen webbplats på Flashbacks webbhotell. En socialdemokratisk kommunalpolitiker i Karlskrona och kommunens jurist beslutade sig för att dessa människor inte skulle finnas på Internet. Eftersom åsikts- och yttrandefriheten bör gälla alla, och inget på webbplatsen bröt mot några lagar, så ignorerade Flashback dessa påtryckningar.
 Nio månaders hårt arbete från kommunens sida resulterade till slut i att Flashback nekades tillgång till Internet. Varje gång vi skrev ett avtal så stängdes operatörens bandbredd ned. Ingen fick sälja bandbredd till Flashback. Ett flertal företag som t.ex. Telebudget och PowerNet gick i konkurs som ett rent resultat av detta, då även företagens övriga kunder drabbades. Det är s.a.s. omöjligt att vara Internetoperatör och inte få Internetförbindelse.
 Drygt sju månader senare lyckades vi köpa internetförbindelse igen, och då via en Internetoperatör i Nederländerna. Vår egen Internetleverantör hade vi då redan tvingats lägga ner. 

 Senaste stora satsningen är kanske ert forum som snart börjar närma sig 100 000 medlemmar. Vad är syftet med forumet? 

 Att ge våra läsare möjligheten att kommunicera och diskutera ämnen som annars är tabubelagda. En plattform för fri diskussion. En plats där inget är tabu, och enbart lagen sätter begränsningen om vad man får tycka. 

 Om vi tittar lite på mannen bakom Flashback, Jan Axelsson. Om jag säger följande ord, vad säger du då? 

 Yttrandefrihet 

 En förutsättning för ett civiliserat samhälle och för att man hela tiden ska kunna gå framåt och fortsätta att utvecklas. Yttrandefriheten fungerar enbart så länge den inkluderar alla ämnen. 

 Droger 

 Något som människan i alla dess tider nyttjat, oavsett vi talar om alkohol, narkotika, läkemedel, kaffe eller cigaretter. Ett ganska odramatiskt ämne för mig personligen, men ett av de mer tabubelagda ämnena i Sverige. 

 Kapitalism 

 Bättre än dess alternativ. Marknadsekonomi är bättre än planekonomi. Jag är inte någon förespråkare av kapitalism, och jag har genom åren sett flera av kapitalismens baksidor.
 Nedstängningen av Flashback år 2000 är ett bra exempel. Men alternativen till kapitalismen är sämre, åtminstone ifall vi ser till ett land som helhet. Däremot finns det exempel på samhällen som fungerar på ett annat sett, t.ex. Christiania i Köpenhamn, som jag tycker är ett bra exempel och som jag gillar. Jag förespråkar gärna sådana frizoner, men jag tror inte man kan bygga en hel nations ekonomi på det sättet. 

 Prostitution 

 Världens äldsta yrke. Även detta ganska odramtiskt för mig personligen, men som Sverige verkar tycka är något upprörande och hemskt. Det är OK att vara sexarbetare ifall en kamera filmar akten, men inte ifall kamera saknas. Att en tjej har sex med 15 män i en stor gangbang som spelas in på film och sprids över hela världen är legalt, men att samma tjej går till en stamkund en gång i veckan och har sex mot betalning är illegalt. Någonstans verkar lagen inte hängt med. 

 Aftonbladet 

 Jag har inte läst någon kvällstidning på över ett halvår, så jag är kanske fel person att kritisera dem. Men jag ser löpsedlarna dagligen, och det känns djupt tragiskt att se kvällstidningarnas utveckling, då jag tidigare var en av kvällstidningarnas förespråkare som ett betydligt roligare och friskare alternativ än de pretentiösa morgontidningarna. Det var länge sedan.
 Med undantag för när Joakim Berner var chefredaktör för Expressen. Det var under hans ledning en lysande kvällstidning, men Expressen gick förlust med drygt 300 miljoner det året och så kan man inte heller driva en tidning.
 När Khadaffi besökte EU och Europa för första gången på 15 år så var det huvudnyhet på BBC.
 Aftonbladet och Expressen toppade denna dag med dokusåporna Farmen resp. Big Brother (nej, jag skojar inte). Aftonbladet har samma trovärdighet som tidningen "En Ding, Ding Värld!". Det är sleazy och skräp. En tidning för idioter!
 Jag prenumererar på Newsweek och ser på tv-nyheterna. TV8 är min favoritkanal, men jag tycker att både SVT och TV4 gör ett i många fall bra jobb.
 Kvällstidningarna har jag sedan länge slutat köpa. Tyvärr! 

 I Wikipedia som vi hänvisade till ovan beskrivs Flashback som högeranarkisktisk eller libertariansk. Vad säger du om den beskrivningen? Var står du själv politiskt? 

 Flashback är åsiktsneutral och är religiöst och politiskt obunden. Det är alltså helt felaktigt att den skulle vara högeranarkistisk (vad nu det är) eller libertariansk. Personligen har jag ingen politisk tillhörighet varken när det gäller ideologi, eller ännu mindre politiskt parti.
 Jag har en förhållandevis liberal uppfattning, vilket dock varken gör mig till Folkpartist eller nyliberal. Jag betalar gärna skatt, men anser att onödig lagar bör avskaffas. Personlig frihet är viktigt, liksom åsikts- och yttrandefrihet.
 Svenskar är rädda för att tala och vi har ingen tradition att diskutera kontroversiella frågor, vilket är synd. Det är trots detta ändå ett förhållandevis bra land, även ifall det kan bli betydligt bättre. 

 Har du några personliga förebilder? 

 Nej, faktiskt inte. Det finns massor av människor som jag uppskattar och respekterar, men ingen som jag skulle kalla förebild. Jag har funderat kring frågan ganska många gånger, då jag tror de flesta har någon eller några förebilder, men har aldrig lyckats hittat någon som jag skulle kunna kalla för förebild. 

 Känner du fortfarande att jobbet med Flashback är lika inspirerande som förut, eller kan man med åldern känna en viss mättnad för det man skriver om att nyfikenheten mättas något? 

 Jag känner fortfarande samma hunger och inspiration, även ifall det går i vågor givetvis. Däremot förändras ju ämnena med tiden, då man kan bli mättad på vissa ämnen efter ett tag. Men det finns hela tiden nya ämnen som intresserar och attraherar. 

 Innan vi avslutar intervjun, låt oss titta in i framtiden lite. Jag själv saknar tidningen. För mig personligen är Flashback först och främst en tidning, en tidning vi dock inte fått se på flera år. Kommer det fler nummer av denna? 

 Ja, det kommer fler nummer. Garanterat! Tyvärr har annat kommit emellan, och jag vågar därför inte säga något datum när nästa nummer kommer. Kan även helt ärligt säga att jag aldrig trodde att det skulle dröja så här länge till nästa nummer. Men den tryckta tidningen finns kvar, fast med högst sporadisk utgivningstakt. 

 Finns det några andra framtidsplaner kring Flashback? 

 Många människor överskattar hur mycket de kan göra på ett år, och underskattar hur mycket de kan göra under 10 år. Jag har alltid sett Flashback ur ett långsiktigt perspektiv. Vi har varit verksamma i över två årtionden, och jag kan helt ärligt säga att vi kommer att vara verksamma minst lika lång tid till. Garanterat! Vi kommer säkert att utvecklas på vägen, vilket är en naturlig del av processen. I mitten av 90-talet så gjorde vi anarkistiska tv-program som vi sände på olika lokal-tv-kanaler. Idag är diskussionsforumet den populäraste delen av Flashback. Vilken som kommer att vara den viktigaste delen i framtiden är svårt att svara på, men vi kommer garanterat att finnas kvar och fortsätta utvecklas. Min framtidsplan är att fortsätta utveckla Flashback. 

 Något mer att tillägga innan vi avslutar intervjun? 

 Gå din väg. Alltid! Det kommer alltid att finnas människor som kommer vilja styra dig och få dig att välja andra vägar. Följ ditt hjärta, och gör det du tror är riktigt. No guts, no glory! Die with dignity. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *